Brevet

I maj 2010 skickade jag ett brev till Henrik efter att ha försökt smälta journalanteckningarna. Dels var det tydligt att Henrik tidigt körde fast i behandlingen av Tore, vilket jag är säker på den täta kontakten med Karin bidrog till. Och dels framgick Henriks eget svart-vita tänkande och skrämmande inkompetens att förstå Tores situation. Dessutom, eftersom Tores mor i anteckningarna gavs en bild av att

Karin tar sig an Ragnar

Kort tid efter Tores död intensifierar Karin sitt manipulativa inflytande över Ragnar. Hon vill att han ska bära skulden för Tores död vilket lindas in i plattityder om att han inte ska känna någon skuld - men det underliggande budskapet är att han ska se sig själv som katalysator för Tores agerande den sista dagen. Hon får psykologen på BUP att anamma det synsättet och lägga skuld på Ragnar de få gånger de ses. Ragnar är lurad till att träffa psykologen för att bearbeta sin brors död. Men det Henrik förmedlar är motsatsen till stöd.

Censurering del 3.

I april 2010 får jag journalanteckningarna från BUP och upprörs av censureringarna, fyra blaffor av svart tusch. Både psykolog Henrik och enhetschef Linda vill ge sken av att det handlar om att skydda tredje part och egentligen inte

Inkompetens

Skrevs 2011.

Ett fåtal gånger efter min sons död träffade jag hans psykolog. Det var innan jag fått del av journalanteckningarna (egentligen blir det fel att kalla det journalanteckningar då allt skrevs in efter Tores död).
Vid ett av samtalen med Henrik utbrast han ' Tore trivdes ju bäst framför datorn' i glättig ton. Jag minns att jag med en gång började gråta hejdlöst. Som en blixt stog det klart för

Att missförstå sitt uppdrag.

På mig verkar det som psykologer ser som sin huvudsakliga uppgift att sätta diagnoser, och få klienten att "må bättre". Egentligen tror jag de saknar kompetens att bedriva ett seriöst terapeutiskt arbete. Kanske beror det på att de själva inte

Vanmakt och okunskap

Jag räknade aldrig med att Henrik skulle genomskåda Karins sanna natur. Få psykologer eller psykiatriker har den kompetensen. Däremot trodde jag Tore skulle få terapeutiskt stöd. Jag tog för givet att hjälp till självreflektion och

Bort från livet. Den narcissistiska moderns väg mot totalt herravälde.

Ragnar och Stoffe tar hjälp av Fredrik, Tores bästa vän, när de i hans rum försöker övertyga Tore om att följa med till Kristianstad-dagarna. En bit att åka tåg men de kan alla vara tillsammans och de blir fler, han kommer inte bli lämnad ensam någon gång, det kan bli kul. Tore är till en början tveksam, men efter en stunds övertalning verkar Tore kanske kunna tänka sig att följa med. Vilket genombrott det skulle vara, när han nu knappt vågat sig utanför dörren på månader.

Inkompetens II

När jag försöker läsa "journalanteckningarna" som Henrik skrivit blir det obehagligt på många sätt, oftast orkar jag bara med det en kort stund. Givetvis blir jag starkt berörd över hur utsatt och övergiven min son var, helt säker på sin egen otillräcklighet och utan tillförsikt inför framtiden. Han var övertygad om att ingen hjälp fanns att få, och tror inte på andras goda intentioner. Det verkar som Tore ser sig som helt hänvisad till att själv klara upp sin situation. Så det var det han gjorde.

Skuld

Upprepade gånger har folk sagt till mig -'Det var inte ditt fel'. De vill mig nog väl, det förstår jag. Tanken är att skuldkänslor ska bort för att det är en negativ känsla, en självanklagelse utan mening och nytta. Det är i alla fall så

De kallar det suicid.

Tore, hade du fått leva hade du tagit avstånd från din mor. Något annat val hade inte funnits när du väl genomskådat henne. Nu skulle du inte vilja ha med henne att göra. En mor som avsiktligt fyller sin son med skräck för sin far, som gläds över vad hon åstadkommit även efter att du är död.

Mea culpa

Jag fattade ingenting, inte tillräckligt för att kunna skydda dig från din mor. Älskade pojke. Jag räckte inte till.

Karin gladde sig så över vilken makt hon fått över dig. Hon

Depression I

Depression är en sjukdom, en affektiv störning. Det skriver de överallt. Mängder finns att läsa om depression; symptom beskrivs och det klargörs hur klinisk depression skiljer sig från lite vanlig nedstämdhet. Distinktionen mellan endogen och reaktiv depression måste väl nu vara förlegad när de till slut

Sorg, läkande och ondska.

Jag tycker inte om ordet “sorgearbete”, det låter som om jag kan ta itu med det, som om det var en process jag styr, vilket leder fram till ett förväntat resultat. Så har jag inte alls upplevt det. Sorgen gör sitt arbete med mig. Jag har

Alltid med mig.

Varje dag får jag sätta av tid för sorg, medvetet skapa mitt utrymme där jag släpper sorgen fri att komma. Det är vad

Psykologer på BUP

Det kan inte vara rimligt att anta psykologer anställda på BUP utgörs av bottenskrapet av de examinerade studenterna. Antagligen anses de vara fullgoda representanter för sitt skrå. Eller har det slumpat sig så att de inkompetenta hamnat just här i nordöstra Skåne? Det skulle vara ytterst märkligt. Så

Jeremiader

Vilken tur att man kan iaktta sig själv, ställa sig vid sidan och få lite distans till sitt personliga drama. Att kunna garva åt sitt ömkliga patetiska liv. Det är svårt att ta sitt liv helt på allvar, det blir löjligt att försöka begripa meningen med allt. Som om det fanns ett syfte med hur det blev. Så bakvänt blir det om man tror man lever i en roman. Läser man en bok kan man fråga sig vad författaren vill ha sagt, men du är inte författaren till ditt eget liv. Vad än amerikanerna vill få dig att tro. Du har ingen att ställa frågan till. Vad var meningen med det här?

Hos mig

Han var alltid så glad när han var yngre.
Min pojke. Min älskade son. Hans armar om mig.
Jag skulle ge allt för att ha honom hos mig igen, om så bara för en kort stund. Lukta på honom, känna hans späda kropp nära, och det blonda hårburret kittlande i näsan. Kärleken är

Tabu

Ragnar ville jag skulle vara med på ett möte hos hans psykoterapeut. Trots att han beskrivit Karins destruktiva agerande verkade terapeuten ändå inte riktigt förstå. Det var som om hon ville hitta den rationella och logiska ledtråden som skulle förklara varför en moder skulle bete sig på det viset - som om hon inte begrep att det var en mycket

Henrik Sedvall. del 3.

Mer än ett halvår innan min yngste son tog sitt liv fick jag prata med Henrik i telefon. Jag sa att han inte hade någon möjlighet att förstå sig på Tore och hans situation utan att ta med Karin i bilden. Hon gjorde honom svag och försökte varken nå honom, stötta honom eller lyssna. Det borde väl inte vara så

Henrik Sedvall, del 2.

När jag nu ser tillbaks på detdär första mötet med Henrik kan jag inte fatta att jag inte då, på en gång, genomskådar honom fullt ut. Jag insåg åtminstone att han aldrig fick någon djupare kontakt med Tore, faktiskt aldrig lärde känna honom alls. Lite försiktigt, tycker jag, antyder jag något om hans