Karin tar sig an Ragnar

Kort tid efter Tores död intensifierar Karin sitt manipulativa inflytande över Ragnar. Hon vill att han ska bära skulden för Tores död vilket lindas in i plattityder om att han inte ska känna någon skuld - men det underliggande budskapet är att han ska se sig själv som katalysator för Tores agerande den sista dagen. Hon får psykologen på BUP att anamma det synsättet och lägga skuld på Ragnar de få gånger de ses. Ragnar är lurad till att träffa psykologen för att bearbeta sin brors död. Men det Henrik förmedlar är motsatsen till stöd.

Ragnar som är sårbar och fylld av sorg tar till sig den absurda föreställningen. Jag reagerar starkt när Ragnar formulerar sig på det sättet, det är så fruktansvärt fel och jag ser hur vanföreställningen försvagar honom. Han talar då inte om att han fått det sättet att tänka från Karin, det får jag klart för mig först senare. För honom har hennes indoktrinering, med psykologens uppbackning, blivit en oerhört tung sanning att bära.
De tre gånger Ragnar träffar Henrik på hösten får negativa konsekvenser eftersom psykologen ohämmat går Karins ärenden. Henrik försöker få Ragnar att ta till sig de myter om familjesituationen som Ragnar egentligen vet är verklighetsfrämmande.

Under vintern 2009-2010 arbetar Karin vidare på Ragnar. Detta sker bland annat genom avståndstagande och bristande bekräftelse på vad han än tar sig för. En vanlig reaktion är ju att försöka duga inför henne och då når hon en viss underkastelse. Det fungerade väldigt bra för henne på mig under äktenskapet. Att växelvis ta avstånd och sedan visa falsk omsorg är förvirrande och brukar ge henne utmärkt resultat. Men det krävs en viss balansgång för att inte skapa revolt; att få den andre att sträva efter att duga i hennes ögon men att aldrig ge tillbaks en upplevelse av att lyckas. Konsten är att framgångsrikt försvaga personen så att insikten av att inte duga blir något som upplevs som en sanning om en själv och inte som en attityd hon har gentemot en. Och Karin är mästare på sådana manipulationer.

Under vintern ser jag hur spänd han är och han blir alltmer uppgiven och svag. När jag träffar honom är han fylld av frustration och aggressivitet vilket ofta måste komma ut över mig. Han träffar mig allt mindre och jag blir ordentligt orolig. Ska hon lyckas ta min äldste son ifrån mig också? Det är så otäckt att se hur det trappas upp. Fast när han stannar några dagar hos mig lyckas han varva ner och komma ut ur attityden. Först då går det föra en dialog med honom.

När han är hos henne får han ingen ro. Givetvis förtalar hon mig hela tiden på det fördolda sätt hon behärskar. Antagligen är hon för intensiv eftersom han lyckas se och reagera mot det. I början är det svårare för honom att genomskåda "välmenande" råd; 'Är det inte bättre du sover här innan pappa kommit iordning i nya lägenheten?' , 'Pappa har så lite pengar och ett litet kylskåp så det är väl bättre du äter här?' och så vidare. Syftet är att han ska träffa mig mindre och hon når framgång en period med detta. Vidare försöker hon få Ragnar negativt inställd till att söka jobb, det är ju ändå ingen idé, och han kan gott bo där hos henne och vara arbetslös, det går så bra så.

Till slut anser jag mig tvungen att bli tydligare med Ragnar om hans mor eftersom jag är rädd hon ska lyckas försvaga också honom bortom räddning. Min psykoterapeut stärker mig i att våga och anser också att jag måste försöka rädda honom. Jag misslyckades med att skydda Tore. Karin ska inte få döda Ragnar också. I några samtal är jag rättfram och klar om vad han utsätts för och gör honom  uppmärksam på de manipulationstekniker hon använder. Jag vill inte att han ska tro mig utan själv se de fenomen jag beskriver. Och det gör han, gudskelov. I mars 2010 genomskådar han henne. Han ser hur hon avsiktligt försvagar honom och sänker ner honom i svartsyn. Ragnar tar sin tillflykt till mig och träffar henne sedan sällan. Även om Ragnar kanske då inte insåg hennes motiv så var det viktigaste att han insåg den effekt hennes manipulationer hade på honom. Först längre fram kunde det bli läge att förstå att hon alltid måste ha någon att psykiskt leva på, människor som hon är emotionella vampyrer. Dessutom måste hennes egna destruktiva sidor ha någon annan att projiceras på. Det är inte alltid lätt att förstå de motiv som styr en person som saknar empatisk förmåga och ett samvete. Kanske fanns det också fortfarande ett hämndbehov gentemot mig. Sådana personers oresonliga hämndbehov sträcker sig över lång tid, det är ett av deras karakteristika, främmande för de flesta normala människor.

Under våren 2010 försöker jag få Ragnar att gå till en seriös terapeut, och till slut går han med på det. De timmar Ragnar gick hos den mannen var av stor betydelse för hans mognad och de insikter han får där hade genomgripande effekt. Avgörande var att terapeuten kände igen Karins personlighetsstörning och kunde varna Ragnar för att umgås med henne, han kunde beskriva hur sådana individer fungerar och stärka honom. Karin försöker självklart få Ragnar att gå tillbaks till Henrik, som hon vet hon har i sitt grepp när hon ser hur Ragnar frigör sig från henne. Det fick istället Ragnar att ytterligare distansera sig från henne. Därefter har det varit en turbulent tid för Ragnar och en svår väg mot frigörelse.

Nuförtiden är hon inte så intresserad av honom, annat än att ibland hämnas på olika sätt för att han inte blev hennes slav.  Eftersom hon inte lyckades få kontroll över Ragnar vet hon inte vad hon ska ha honom till längre.