Efter skilsmässan från Karin var jag äcklad av tanken på sex med en kvinna och ett nytt förhållande var jag inte intresserad av. Min kraft ägnades åt att försöka få grepp om den omkullkastade tillvaron, kämpa för att få träffa mina söner och få umgänget med dom att fungera, vilket uppenbarligen skulle ske på hennes villkor. Jag trodde det
bästa var att försöka anpassa mig efter Karin för att få de närmaste åren att fungera. Det var en påfrestande tid; kände mig förvirrad, villrådig och bräcklig och var avtrubbad av psykofarmaka. Men hur goda intentioner jag än hade så verkade det inte underlätta mitt liv nämnvärt.
Hos mig fanns aldrig tanken att en relation med en kvinna skulle kunna ge kraft eller vara en källa till glädje, närhet och en ömsesidig utforskning av vad som är möjligt i kärlek. Att försöka ge sig på ett förhållande var dömt att ge upphov till mer plåga, att bli dränerad på energi och att föra en meningslös obegriplig enmanskamp, som jag såg det. Eftersom alla kvinnor säkert var som Karin och det förmodligen var något fel på mig så blev jag skrämd varje gång någon visade minsta intresse för mig.
Det dröjde några år innan jag började förstå att kvinnor överlag nog inte var som min exfru, inte vanligtvis i alla fall, men för att nå dit behövde jag inse det typiska med Karin, hur just hon var annorlunda. Efterhand insåg jag hur stört vårt förhållande varit, ändå fanns mina äckelkänslor inför sex kvar. Tillfälliga förbindelser lockade inte och mina fantasier om de kvinnor jag fann attraktiva var märkligt sedesamma; att få sova intill, känna närhet och ömhet eller bara se på TV tillsammans - det var vad jag längtade efter.
Sex var berövat sin lockelse. Sex hade blivit fult och äckligt med Karin. Det handlade om att stilla ett begär och det blev snuskigt som porr; utan ömhet, intimitet och bekräftande av tillhörighet blir sex alltmer beklämmande. Och det är så sex blir med en narcissist; sex är bara sex - all lust och glädje försvinner till slut och det blir trist och solkigt. Eftersom sex för narcissister inte innebär intimitet och aldrig kan vara ett uttryck för eller ett mottagande av kärlek blir sex ett verktyg i deras kontinuerliga maktspel. Sex blir aldrig en kärleksakt. Narcissisten förlorar inget på att använda sex i sin arsenal av maktmedel, för intimitet och möjligheten att bekräfta relationen finns inte i det sexuella för den som är narcissist. Den intimitet jag själv trodde fanns i det sexuella när jag träffade henne var min egen konstruktion. Jag blev så förälskad då, med mina romantiska föreställningar, vi hade det ju så bra tillsammans och passade så bra ihop. Men inget av det var verkligt, en narcissist är duktig på att verka förälskad och så länge man håller henne högt och tycker hon är fantastisk tror hon kanske också själv att hon är det. Det man själv tror är kärlek, eller början på det, finns bara i ens egen fantasi. För egentligen är man bara till för henne, den bild av sig själv hon vill uppnå, och i praktiken utbytbar. Det är fel att påstå narcissisten är förälskad, fast det verkar så, för det är inte den andre hon fascineras av, blir förälskad i, utan man fyller en funktion för henne. Så narcissisten kan inte gå från förälskelse till kärlek, det är en omöjlighet. De romantiska idéer om kärlek och intimitet man själv har är användbara för henne, de ger henne makt och så länge hon får bekräftelse är man intressant. När vardag och verklighet kräver ett annat engagemang, för ett riktigt kärleksförhållande behöver mer än det som finns i förälskelsefasen, då är det inte så roligt längre. Plötsligt krävs lojalitet, ärlighet och ett visst åtagande. Då duger man inte riktigt längre. Bara ibland. Lögner och manipulationer i åratal. Själv tror man att man arbetar på att få ett kärleksförhållande att fungera, men det är egentligen en enmanskamp. Förkastad för att man inte ser henne som felfri och suverän, någon kärlek finns det aldrig någon möjlighet till. I alla relationer är makt och kontroll det viktigaste för narcissisten vilket på olika sätt ska stärka det falska jaget, de kan inte uppleva andra aspekter. Vad kärlek egentligen är står de främmande inför och de har sällan självinsikt om sin bristande förmåga. De kan inte uppleva kärlek.
Först ett tag efter att äktenskapet är över lyckas jag förstå att mina försök att få förhållandet att fungera alltid varit helt meningslösa och utsiktslösa. När föraktet visat sig så tydligt och man är förkastad inser jag till slut, med terapeutens hjälp, att alla föreställningar om kärlek och intimitet bara varit egna projektioner. Alla försök att duga till under äktenskapet var förstås enbart destruktiva, det finns inget man kan göra för att undvika narcissistens pendlande mellan att förskjuta och nedvärdera en, till att ge intryck av att man eventuellt kan duga. Vem jag är har inget med det att göra. Det är nyckfullt och det finns ingen kärlek till mig, eller våra barn, som kan förankra henne och ge motivation att utvecklas som människa. Allt bedöms efter om hennes falska konstruerade självbild kan bekräftas av det. Har hon inte makt över en är hon inte älskad, ser man henne inte som felfri och suverän är hon inte älskad, det barn som inte bekräftar hennes självbild ses som ett oerhört orättvist problem. Det barn som inte duger till att bekräfta henne förkastas, nedvärderas och hånas. Hon har ingen kärlek i sig, inte ens till sina barn. Narcissister har ingen aning om vad kärlek är. När pojkarna försöker duga och göra henne till viljes blir de allt svagare. Ju svagare varje person i hennes närhet blir ju mer föraktar hon dem. Naturligtvis innehåller kärlek sårbarhet, något annat är inte möjligt, men för narcissisten är detta endast värt förakt, de skulle själva inte tillåta sig att bli så svaga i en relation. Att öppna sig för kärlek är inte möjligt när makt är prioriteten. De gör allt för att undvika sann kärlek, fast de inte inser den sanningen. Narcissisten kan inte ens läkas av sina barns kärlek, hellre att de dör av hennes projektioner än att hon utvecklas. Narcissisten är obotlig.
Vad en kvinnlig motsvarigheten till en Don Juan ska kallas vet jag inte, men vare sig det är en kvinna eller en man är det narcissistiskt. Förförelse som maktspel och sex frikopplat från andra mänskliga kvaliteter. Detta är genomgående i relationer med narcissister och en stor del av dessa personer får aldrig längre relationer att fungera. Vuxna narcissister som lever i ett fast förhållande är antingen tillsammans med en annan narcissist, eller med någon som under uppväxten anpassat sig efter en egen narcissistisk förälder, låt oss kalla det en med-narcissist. En med-narcissist är präglad till att undergivet sträva efter kärlek från den narcissistiskt störda partnern och återupplever genom detta sin egen desperata kamp under barndomen.
