Du befinner dig alltid i underläge gentemot narcissisten, i realiteten är du chanslös. Orsaken till detta är att du är normal medan narcissisten inte är det. När du får klart för dig att någon i din närhet är allvarligt störd kommer du
Tore Abelin 9 juni 1993 - 19 augusti 2009
Visar inlägg med etikett narcissism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett narcissism. Visa alla inlägg
7 mars 2014
18 februari 2014
Narcissisten del 1.
Folk tror en inte. När man börjar inse att något fundamentalt är fel på den man var gift med och att samlivet var sjukt så försöker man prata med andra om det. Men de förringar det, kommer med bortförklaringar och menar att exfruns beteende beror på ytliga affekter. Hon menar egentligen inte
De kallar det suicid.
Tore, hade du fått leva hade du tagit avstånd från din mor. Något annat val hade inte funnits när du väl genomskådat henne. Nu skulle du inte vilja ha med henne att göra. En mor som avsiktligt fyller sin son med skräck för sin far, som gläds över vad hon åstadkommit även efter att du är död.
4 augusti 2013
Narcissistisk mor söndrar mellan syskon. Gästinlägg av Ragnar
Karin jobbade ständigt på att fördärva relationen mellan mig och Tore. Hon ville också förstöra hans kontakt med pappa och det gemensamma umgänget för Tore med mig och pappa.
Jag ville hitta så många tillfällen som möjligt att kunna vara
Jag ville hitta så många tillfällen som möjligt att kunna vara
26 juli 2013
9 mars 2013
Sorg, läkande och ondska.
Jag tycker inte om ordet “sorgearbete”, det låter som om jag kan ta itu med det, som om det var en process jag styr, vilket leder fram till ett förväntat resultat. Så har jag inte alls upplevt det. Sorgen gör sitt arbete med mig. Jag har
6 mars 2013
Alltid med mig.
Varje dag får jag sätta av tid för sorg, medvetet skapa mitt utrymme där jag släpper sorgen fri att komma. Det är vad
22 oktober 2012
Ännu ett svar av Liria Ortiz i DN
Nästan alltid svarar Liria Ortiz genomtänkt och vettigt på de insända frågorna i DN. De skilda dilemman folk befinner sig i kan hon ge perspektiv på, vidga frågeställningen och uppmuntra till självreflektion. Hon gör det bra och hennes konkreta förslag hur skribenten kan agera eller vilken bok
4 oktober 2012
I säng med narcissisten
Efter skilsmässan från Karin var jag äcklad av tanken på sex med en kvinna och ett nytt förhållande var jag inte intresserad av. Min kraft ägnades åt att försöka få grepp om den omkullkastade tillvaron, kämpa för att få träffa mina söner och få umgänget med dom att fungera, vilket uppenbarligen skulle ske på hennes villkor. Jag trodde det
19 juni 2012
NPD III
Psykologer och andra kan utrycka sig som om det finns en skarp gräns mellan patologiskt narcissism och narcissistiska drag hos “normala“ människor. Som om det fanns ett glapp där emellan. Detta felaktiga sätt att se på det kan delvis förklaras av att det finns
en definierad diagnos att ställa. Finns det en skarp gräns mellan vad som uppfattas som karaktärsdrag och en psykisk störning? Så fort en diagnos är utformad finns benägenheten till svart-vitt tänkande,; antingen har man det eller också inte. Idén med att skapa en diagnos är förstås att formulera en avgränsning, vad är det typiska för störningen och var ska gränsen dras till normalitet. Det viktiga kan jag tycka är att inse att gränsen är fiktiv. Den speglar ingen verklig tydlig skiljelinje mellan normalitet och narcissistisk störning, det är en konstruktion, någonstans ska ju gränsen dras. Om man förstår detta blir det uppenbart att sådana gränsdragningar är subjektiva och ska vara öppna för revidering när kunskapen ökar om fenomenet.
De kriterier som radas upp i DSM-IV för diagnosticering av narcissistisk personlighetsstörning finns till viss del i oss alla. Att någon exempelvis är arrogant, manipulerar och är extremt självupptagen räcker knappast för att döma personen som narcissist. Vad som krävs enligt DSM-IV är att minst fem av de uppräknade kriterierna ska ha funnits under så lång tid och i en sådan omfattning att de avsevärt inverkat negativt på individens hela livshållning. Nu är dessa kriterier ett hopkok av de skilda synsätt Otto Kernberg och Heinz Kohut har på fenomenet, dessutom nämns inte eller beskrivs tillräckligt flera av narcissistens typiska kännetecken. Värdet av DSM-IV för att kunna identifiera en narcissist är mycket lågt, den är till för att kategorisera individer i en klinisk situation och inte till för att hitta dessa personer i normalbefolkningen. Det är endast ett förenklat försök att beskriva det särpräglade hos dessa personer.
Tidigare verkar många ha trott att narcissistiska personer var en liten isolerad klick av störda personer, lättidentifierbara, tydligt underliga och i princip konstanta över tiden. Idag finns kunskap om att hela skalan från sunda/normala narcissistiska drag hos en individ till de mest extrema fullblodsnarcissisterna följer en helt jämn kurva. Med andra ord finns inget brott, ingen verklig skiljelinje, mellan stört och normalt. Lägg därtill att narcissisten väldigt sällan får en diagnos förrän något långt utöver det vanliga hänt. Vi ska också ha klart för oss att narcissistens destruktiva agerande sker i det fördolda i familjen eller arbetsplatsen och det tillhör undantagsfallen att de begår öppet kriminella handlingar.
Exempelvis är misshandeln av narcissistens barn verbal och känslomässig, vanligtvis inte fysisk, och så subtilt genomförd att den lätt kan förnekas.
De söker sällan hjälp. Om de tar kontakt med terapeut eller psykolog stannar de bara så länge som behövs för att få föreställningarna de hade från början bekräftade och slutar raskt när terapeuten inte håller med dom om allt. Så det ska inte förvåna oss att den enkle psykologen har begränsad förmåga att genomskåda dessa personer. De narcissister som finns i vår vardag är inte människor som psykologer eller psykiatriker intresserar sig för, hur stor skada de än åsamkar de i sin närhet. Naturligtvis finns psykologer som har ett specialintresse, som träffat på sådana personer och sökt kunskap och lärt sig att känna igen dem. Men vanligt är det inte.
Genom forskning står det klart att hur pass narcissistisk en person är i vuxen ålder kan skifta över tiden på ett sätt man inte visste tidigare. Vissa perioder av livet, med flera stressfaktorer i bilden, drar fram och förstärker den störda sidan. När omständigheterna är lugnare är bristerna i sund mänsklighet inte lika uppenbara. De är givetvis fortfarande störda i sin personlighet och saknar empatisk förmåga, men det märks inte lika tydligt, inte för den som är oinsatt i alla fall. Ju närmare den mer extrema delen av den narcissistiska karaktärs-skalan individen befinner sig ju mindre flukturerar beteendet över tiden, verkar vara en av slutsatserna. De med starka narcissistiska drag blir i de flesta fall allt värre under årens lopp.
Dessutom börjar forskare få insikt om hur brett skiftande de narcissistiska karaktärsdragen kan visa sig hos olika personer. Men fortfarande stöter man på den gamla felaktiga föreställningen om en förekomst av endast 1 procent hos normalbefolkningen, nu senast i DN, som om detta var fakta. Som sagt ligger den lågt räknat på 6 procent hos normalbefolkningen när nu testerna ändrats efter att kunskapen ökats om störningen. På utbildningar till ”hjälpar-yrken” som präst, socialarbetare och psykolog är andelen narcissister vanligen avsevärt högre.
en definierad diagnos att ställa. Finns det en skarp gräns mellan vad som uppfattas som karaktärsdrag och en psykisk störning? Så fort en diagnos är utformad finns benägenheten till svart-vitt tänkande,; antingen har man det eller också inte. Idén med att skapa en diagnos är förstås att formulera en avgränsning, vad är det typiska för störningen och var ska gränsen dras till normalitet. Det viktiga kan jag tycka är att inse att gränsen är fiktiv. Den speglar ingen verklig tydlig skiljelinje mellan normalitet och narcissistisk störning, det är en konstruktion, någonstans ska ju gränsen dras. Om man förstår detta blir det uppenbart att sådana gränsdragningar är subjektiva och ska vara öppna för revidering när kunskapen ökar om fenomenet.
De kriterier som radas upp i DSM-IV för diagnosticering av narcissistisk personlighetsstörning finns till viss del i oss alla. Att någon exempelvis är arrogant, manipulerar och är extremt självupptagen räcker knappast för att döma personen som narcissist. Vad som krävs enligt DSM-IV är att minst fem av de uppräknade kriterierna ska ha funnits under så lång tid och i en sådan omfattning att de avsevärt inverkat negativt på individens hela livshållning. Nu är dessa kriterier ett hopkok av de skilda synsätt Otto Kernberg och Heinz Kohut har på fenomenet, dessutom nämns inte eller beskrivs tillräckligt flera av narcissistens typiska kännetecken. Värdet av DSM-IV för att kunna identifiera en narcissist är mycket lågt, den är till för att kategorisera individer i en klinisk situation och inte till för att hitta dessa personer i normalbefolkningen. Det är endast ett förenklat försök att beskriva det särpräglade hos dessa personer.
Tidigare verkar många ha trott att narcissistiska personer var en liten isolerad klick av störda personer, lättidentifierbara, tydligt underliga och i princip konstanta över tiden. Idag finns kunskap om att hela skalan från sunda/normala narcissistiska drag hos en individ till de mest extrema fullblodsnarcissisterna följer en helt jämn kurva. Med andra ord finns inget brott, ingen verklig skiljelinje, mellan stört och normalt. Lägg därtill att narcissisten väldigt sällan får en diagnos förrän något långt utöver det vanliga hänt. Vi ska också ha klart för oss att narcissistens destruktiva agerande sker i det fördolda i familjen eller arbetsplatsen och det tillhör undantagsfallen att de begår öppet kriminella handlingar.
Exempelvis är misshandeln av narcissistens barn verbal och känslomässig, vanligtvis inte fysisk, och så subtilt genomförd att den lätt kan förnekas.
De söker sällan hjälp. Om de tar kontakt med terapeut eller psykolog stannar de bara så länge som behövs för att få föreställningarna de hade från början bekräftade och slutar raskt när terapeuten inte håller med dom om allt. Så det ska inte förvåna oss att den enkle psykologen har begränsad förmåga att genomskåda dessa personer. De narcissister som finns i vår vardag är inte människor som psykologer eller psykiatriker intresserar sig för, hur stor skada de än åsamkar de i sin närhet. Naturligtvis finns psykologer som har ett specialintresse, som träffat på sådana personer och sökt kunskap och lärt sig att känna igen dem. Men vanligt är det inte.
Genom forskning står det klart att hur pass narcissistisk en person är i vuxen ålder kan skifta över tiden på ett sätt man inte visste tidigare. Vissa perioder av livet, med flera stressfaktorer i bilden, drar fram och förstärker den störda sidan. När omständigheterna är lugnare är bristerna i sund mänsklighet inte lika uppenbara. De är givetvis fortfarande störda i sin personlighet och saknar empatisk förmåga, men det märks inte lika tydligt, inte för den som är oinsatt i alla fall. Ju närmare den mer extrema delen av den narcissistiska karaktärs-skalan individen befinner sig ju mindre flukturerar beteendet över tiden, verkar vara en av slutsatserna. De med starka narcissistiska drag blir i de flesta fall allt värre under årens lopp.
Dessutom börjar forskare få insikt om hur brett skiftande de narcissistiska karaktärsdragen kan visa sig hos olika personer. Men fortfarande stöter man på den gamla felaktiga föreställningen om en förekomst av endast 1 procent hos normalbefolkningen, nu senast i DN, som om detta var fakta. Som sagt ligger den lågt räknat på 6 procent hos normalbefolkningen när nu testerna ändrats efter att kunskapen ökats om störningen. På utbildningar till ”hjälpar-yrken” som präst, socialarbetare och psykolog är andelen narcissister vanligen avsevärt högre.
American Psychiatric Association APA (2000) Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV-TR)
Foster, J. D. and Campbell, W. K. (2007). Are there such things as “Narcissists” in social psychology? A taxometric analysis of the Narcissistic Personality Inventory. Personality and Individual Differences, 43, 6.
Kohut, Heinz, (1971). The Analysis of the Self. New York: International Universities Press.
http://www.webofnarcissism.com/forums/index.php/board,15.0.html?PHPSESSID=606f0362671e2c5ddd3ab4e839fac5d8
15 juni 2012
30 maj 2012
Som att inte riktigt finnas till
När Ragnar berättar hur det var hemma hos Karin åren efter skilsmässan känns det ganska outhärdligt. Jag vill kunna lyssna när han delar med sig av hur det var, sådant han tittat och tänkt på under sina terapitimmar. Jag vill ge ett samlat och uppmärksamt intryck. Fast hans minnesbilder griper mitt hjärta och mina pojkars utsatthet smärtar mig. Men trots att skuldkänslor och sorg tumlar runt i mig vill jag vara det utrymme han kan tala till, en öppning, utan att mina känslor ska stå i vägen.
13 maj 2012
Det falska jaget
I flera år ljög Karin inför pojkarna om sitt sökande efter män på internet. Hon påstod att det inte hade funnits någon man efter skilsmässan från mig, att hon varken var intresserad av att träffa män eller alls letade efter någon. När Tore upptäckte att detta var lögnaktigt blev han skräckslagen; inte för att
3 maj 2012
Tabu
Ragnar ville jag skulle vara med på ett möte hos hans psykoterapeut. Trots att han beskrivit Karins destruktiva agerande verkade terapeuten ändå inte riktigt förstå. Det var som om hon ville hitta den rationella och logiska ledtråden som skulle förklara varför en moder skulle bete sig på det viset - som om hon inte begrep att det var en mycket
17 januari 2012
NPD
Silvio Berlusconi, Anna Wintour, Donald Trump och Paris Hilton - de fascinerar oss, inte sant. Berlusconi blev vald till premiärminister, Anna Wintour skrivs det en bok om - "The Devil Wears Prada"- som det görs film på, och en sevärd dokumentär, "The September Issue". Titta på några av
11 oktober 2011
Liria Ortiz svarar i DN
En artikel i DN fick mig att reagera. Jag blev så upprörd och rosenrasande att jag skickade ett långt epost till redaktionen, och det händer aldrig annars. Det var svaret Liria Ortiz ger en man när han i en insändare beskriver sin
6 september 2011
HSAN-anmälan
Under flera månaders tid förra året skrev jag på en anmälan av Henrik till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Jag kom på alltmer som behövde komma med, plitade ner det på lösa lappar och i anteckningsböcker. Ibland satte jag
19 augusti 2011
7 maj 2011
Narcissistiska strategier; ett exempel
Vilken förnuftig människa som helst kan inse det nedbrytande i att isolera en tonårspojke från sin bror och sin far. Till och med en psykolog. Om de nu inte utgör en fara
4 maj 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Visar inlägg med etikett narcissism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett narcissism. Visa alla inlägg
7 mars 2014
Narcissisten del 2
Du befinner dig alltid i underläge gentemot narcissisten, i realiteten är du chanslös. Orsaken till detta är att du är normal medan narcissisten inte är det. När du får klart för dig att någon i din närhet är allvarligt störd kommer du
18 februari 2014
Narcissisten del 1.
Folk tror en inte. När man börjar inse att något fundamentalt är fel på den man var gift med och att samlivet var sjukt så försöker man prata med andra om det. Men de förringar det, kommer med bortförklaringar och menar att exfruns beteende beror på ytliga affekter. Hon menar egentligen inte
De kallar det suicid.
Tore, hade du fått leva hade du tagit avstånd från din mor. Något annat val hade inte funnits när du väl genomskådat henne. Nu skulle du inte vilja ha med henne att göra. En mor som avsiktligt fyller sin son med skräck för sin far, som gläds över vad hon åstadkommit även efter att du är död.
4 augusti 2013
Narcissistisk mor söndrar mellan syskon. Gästinlägg av Ragnar
Karin jobbade ständigt på att fördärva relationen mellan mig och Tore. Hon ville också förstöra hans kontakt med pappa och det gemensamma umgänget för Tore med mig och pappa.
Jag ville hitta så många tillfällen som möjligt att kunna vara
Jag ville hitta så många tillfällen som möjligt att kunna vara
26 juli 2013
9 mars 2013
Sorg, läkande och ondska.
Jag tycker inte om ordet “sorgearbete”, det låter som om jag kan ta itu med det, som om det var en process jag styr, vilket leder fram till ett förväntat resultat. Så har jag inte alls upplevt det. Sorgen gör sitt arbete med mig. Jag har
6 mars 2013
Alltid med mig.
Varje dag får jag sätta av tid för sorg, medvetet skapa mitt utrymme där jag släpper sorgen fri att komma. Det är vad
22 oktober 2012
Ännu ett svar av Liria Ortiz i DN
Nästan alltid svarar Liria Ortiz genomtänkt och vettigt på de insända frågorna i DN. De skilda dilemman folk befinner sig i kan hon ge perspektiv på, vidga frågeställningen och uppmuntra till självreflektion. Hon gör det bra och hennes konkreta förslag hur skribenten kan agera eller vilken bok
4 oktober 2012
I säng med narcissisten
Efter skilsmässan från Karin var jag äcklad av tanken på sex med en kvinna och ett nytt förhållande var jag inte intresserad av. Min kraft ägnades åt att försöka få grepp om den omkullkastade tillvaron, kämpa för att få träffa mina söner och få umgänget med dom att fungera, vilket uppenbarligen skulle ske på hennes villkor. Jag trodde det
19 juni 2012
NPD III
Psykologer och andra kan utrycka sig som om det finns en skarp gräns mellan patologiskt narcissism och narcissistiska drag hos “normala“ människor. Som om det fanns ett glapp där emellan. Detta felaktiga sätt att se på det kan delvis förklaras av att det finns
en definierad diagnos att ställa. Finns det en skarp gräns mellan vad som uppfattas som karaktärsdrag och en psykisk störning? Så fort en diagnos är utformad finns benägenheten till svart-vitt tänkande,; antingen har man det eller också inte. Idén med att skapa en diagnos är förstås att formulera en avgränsning, vad är det typiska för störningen och var ska gränsen dras till normalitet. Det viktiga kan jag tycka är att inse att gränsen är fiktiv. Den speglar ingen verklig tydlig skiljelinje mellan normalitet och narcissistisk störning, det är en konstruktion, någonstans ska ju gränsen dras. Om man förstår detta blir det uppenbart att sådana gränsdragningar är subjektiva och ska vara öppna för revidering när kunskapen ökar om fenomenet.
De kriterier som radas upp i DSM-IV för diagnosticering av narcissistisk personlighetsstörning finns till viss del i oss alla. Att någon exempelvis är arrogant, manipulerar och är extremt självupptagen räcker knappast för att döma personen som narcissist. Vad som krävs enligt DSM-IV är att minst fem av de uppräknade kriterierna ska ha funnits under så lång tid och i en sådan omfattning att de avsevärt inverkat negativt på individens hela livshållning. Nu är dessa kriterier ett hopkok av de skilda synsätt Otto Kernberg och Heinz Kohut har på fenomenet, dessutom nämns inte eller beskrivs tillräckligt flera av narcissistens typiska kännetecken. Värdet av DSM-IV för att kunna identifiera en narcissist är mycket lågt, den är till för att kategorisera individer i en klinisk situation och inte till för att hitta dessa personer i normalbefolkningen. Det är endast ett förenklat försök att beskriva det särpräglade hos dessa personer.
Tidigare verkar många ha trott att narcissistiska personer var en liten isolerad klick av störda personer, lättidentifierbara, tydligt underliga och i princip konstanta över tiden. Idag finns kunskap om att hela skalan från sunda/normala narcissistiska drag hos en individ till de mest extrema fullblodsnarcissisterna följer en helt jämn kurva. Med andra ord finns inget brott, ingen verklig skiljelinje, mellan stört och normalt. Lägg därtill att narcissisten väldigt sällan får en diagnos förrän något långt utöver det vanliga hänt. Vi ska också ha klart för oss att narcissistens destruktiva agerande sker i det fördolda i familjen eller arbetsplatsen och det tillhör undantagsfallen att de begår öppet kriminella handlingar.
Exempelvis är misshandeln av narcissistens barn verbal och känslomässig, vanligtvis inte fysisk, och så subtilt genomförd att den lätt kan förnekas.
De söker sällan hjälp. Om de tar kontakt med terapeut eller psykolog stannar de bara så länge som behövs för att få föreställningarna de hade från början bekräftade och slutar raskt när terapeuten inte håller med dom om allt. Så det ska inte förvåna oss att den enkle psykologen har begränsad förmåga att genomskåda dessa personer. De narcissister som finns i vår vardag är inte människor som psykologer eller psykiatriker intresserar sig för, hur stor skada de än åsamkar de i sin närhet. Naturligtvis finns psykologer som har ett specialintresse, som träffat på sådana personer och sökt kunskap och lärt sig att känna igen dem. Men vanligt är det inte.
Genom forskning står det klart att hur pass narcissistisk en person är i vuxen ålder kan skifta över tiden på ett sätt man inte visste tidigare. Vissa perioder av livet, med flera stressfaktorer i bilden, drar fram och förstärker den störda sidan. När omständigheterna är lugnare är bristerna i sund mänsklighet inte lika uppenbara. De är givetvis fortfarande störda i sin personlighet och saknar empatisk förmåga, men det märks inte lika tydligt, inte för den som är oinsatt i alla fall. Ju närmare den mer extrema delen av den narcissistiska karaktärs-skalan individen befinner sig ju mindre flukturerar beteendet över tiden, verkar vara en av slutsatserna. De med starka narcissistiska drag blir i de flesta fall allt värre under årens lopp.
Dessutom börjar forskare få insikt om hur brett skiftande de narcissistiska karaktärsdragen kan visa sig hos olika personer. Men fortfarande stöter man på den gamla felaktiga föreställningen om en förekomst av endast 1 procent hos normalbefolkningen, nu senast i DN, som om detta var fakta. Som sagt ligger den lågt räknat på 6 procent hos normalbefolkningen när nu testerna ändrats efter att kunskapen ökats om störningen. På utbildningar till ”hjälpar-yrken” som präst, socialarbetare och psykolog är andelen narcissister vanligen avsevärt högre.
en definierad diagnos att ställa. Finns det en skarp gräns mellan vad som uppfattas som karaktärsdrag och en psykisk störning? Så fort en diagnos är utformad finns benägenheten till svart-vitt tänkande,; antingen har man det eller också inte. Idén med att skapa en diagnos är förstås att formulera en avgränsning, vad är det typiska för störningen och var ska gränsen dras till normalitet. Det viktiga kan jag tycka är att inse att gränsen är fiktiv. Den speglar ingen verklig tydlig skiljelinje mellan normalitet och narcissistisk störning, det är en konstruktion, någonstans ska ju gränsen dras. Om man förstår detta blir det uppenbart att sådana gränsdragningar är subjektiva och ska vara öppna för revidering när kunskapen ökar om fenomenet.
De kriterier som radas upp i DSM-IV för diagnosticering av narcissistisk personlighetsstörning finns till viss del i oss alla. Att någon exempelvis är arrogant, manipulerar och är extremt självupptagen räcker knappast för att döma personen som narcissist. Vad som krävs enligt DSM-IV är att minst fem av de uppräknade kriterierna ska ha funnits under så lång tid och i en sådan omfattning att de avsevärt inverkat negativt på individens hela livshållning. Nu är dessa kriterier ett hopkok av de skilda synsätt Otto Kernberg och Heinz Kohut har på fenomenet, dessutom nämns inte eller beskrivs tillräckligt flera av narcissistens typiska kännetecken. Värdet av DSM-IV för att kunna identifiera en narcissist är mycket lågt, den är till för att kategorisera individer i en klinisk situation och inte till för att hitta dessa personer i normalbefolkningen. Det är endast ett förenklat försök att beskriva det särpräglade hos dessa personer.
Tidigare verkar många ha trott att narcissistiska personer var en liten isolerad klick av störda personer, lättidentifierbara, tydligt underliga och i princip konstanta över tiden. Idag finns kunskap om att hela skalan från sunda/normala narcissistiska drag hos en individ till de mest extrema fullblodsnarcissisterna följer en helt jämn kurva. Med andra ord finns inget brott, ingen verklig skiljelinje, mellan stört och normalt. Lägg därtill att narcissisten väldigt sällan får en diagnos förrän något långt utöver det vanliga hänt. Vi ska också ha klart för oss att narcissistens destruktiva agerande sker i det fördolda i familjen eller arbetsplatsen och det tillhör undantagsfallen att de begår öppet kriminella handlingar.
Exempelvis är misshandeln av narcissistens barn verbal och känslomässig, vanligtvis inte fysisk, och så subtilt genomförd att den lätt kan förnekas.
De söker sällan hjälp. Om de tar kontakt med terapeut eller psykolog stannar de bara så länge som behövs för att få föreställningarna de hade från början bekräftade och slutar raskt när terapeuten inte håller med dom om allt. Så det ska inte förvåna oss att den enkle psykologen har begränsad förmåga att genomskåda dessa personer. De narcissister som finns i vår vardag är inte människor som psykologer eller psykiatriker intresserar sig för, hur stor skada de än åsamkar de i sin närhet. Naturligtvis finns psykologer som har ett specialintresse, som träffat på sådana personer och sökt kunskap och lärt sig att känna igen dem. Men vanligt är det inte.
Genom forskning står det klart att hur pass narcissistisk en person är i vuxen ålder kan skifta över tiden på ett sätt man inte visste tidigare. Vissa perioder av livet, med flera stressfaktorer i bilden, drar fram och förstärker den störda sidan. När omständigheterna är lugnare är bristerna i sund mänsklighet inte lika uppenbara. De är givetvis fortfarande störda i sin personlighet och saknar empatisk förmåga, men det märks inte lika tydligt, inte för den som är oinsatt i alla fall. Ju närmare den mer extrema delen av den narcissistiska karaktärs-skalan individen befinner sig ju mindre flukturerar beteendet över tiden, verkar vara en av slutsatserna. De med starka narcissistiska drag blir i de flesta fall allt värre under årens lopp.
Dessutom börjar forskare få insikt om hur brett skiftande de narcissistiska karaktärsdragen kan visa sig hos olika personer. Men fortfarande stöter man på den gamla felaktiga föreställningen om en förekomst av endast 1 procent hos normalbefolkningen, nu senast i DN, som om detta var fakta. Som sagt ligger den lågt räknat på 6 procent hos normalbefolkningen när nu testerna ändrats efter att kunskapen ökats om störningen. På utbildningar till ”hjälpar-yrken” som präst, socialarbetare och psykolog är andelen narcissister vanligen avsevärt högre.
American Psychiatric Association APA (2000) Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV-TR)
Foster, J. D. and Campbell, W. K. (2007). Are there such things as “Narcissists” in social psychology? A taxometric analysis of the Narcissistic Personality Inventory. Personality and Individual Differences, 43, 6.
Kohut, Heinz, (1971). The Analysis of the Self. New York: International Universities Press.
http://www.webofnarcissism.com/forums/index.php/board,15.0.html?PHPSESSID=606f0362671e2c5ddd3ab4e839fac5d8
15 juni 2012
30 maj 2012
Som att inte riktigt finnas till
När Ragnar berättar hur det var hemma hos Karin åren efter skilsmässan känns det ganska outhärdligt. Jag vill kunna lyssna när han delar med sig av hur det var, sådant han tittat och tänkt på under sina terapitimmar. Jag vill ge ett samlat och uppmärksamt intryck. Fast hans minnesbilder griper mitt hjärta och mina pojkars utsatthet smärtar mig. Men trots att skuldkänslor och sorg tumlar runt i mig vill jag vara det utrymme han kan tala till, en öppning, utan att mina känslor ska stå i vägen.
13 maj 2012
Det falska jaget
I flera år ljög Karin inför pojkarna om sitt sökande efter män på internet. Hon påstod att det inte hade funnits någon man efter skilsmässan från mig, att hon varken var intresserad av att träffa män eller alls letade efter någon. När Tore upptäckte att detta var lögnaktigt blev han skräckslagen; inte för att
3 maj 2012
Tabu
Ragnar ville jag skulle vara med på ett möte hos hans psykoterapeut. Trots att han beskrivit Karins destruktiva agerande verkade terapeuten ändå inte riktigt förstå. Det var som om hon ville hitta den rationella och logiska ledtråden som skulle förklara varför en moder skulle bete sig på det viset - som om hon inte begrep att det var en mycket
17 januari 2012
NPD
Silvio Berlusconi, Anna Wintour, Donald Trump och Paris Hilton - de fascinerar oss, inte sant. Berlusconi blev vald till premiärminister, Anna Wintour skrivs det en bok om - "The Devil Wears Prada"- som det görs film på, och en sevärd dokumentär, "The September Issue". Titta på några av
11 oktober 2011
Liria Ortiz svarar i DN
En artikel i DN fick mig att reagera. Jag blev så upprörd och rosenrasande att jag skickade ett långt epost till redaktionen, och det händer aldrig annars. Det var svaret Liria Ortiz ger en man när han i en insändare beskriver sin
6 september 2011
HSAN-anmälan
Under flera månaders tid förra året skrev jag på en anmälan av Henrik till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN. Jag kom på alltmer som behövde komma med, plitade ner det på lösa lappar och i anteckningsböcker. Ibland satte jag
19 augusti 2011
7 maj 2011
Narcissistiska strategier; ett exempel
Vilken förnuftig människa som helst kan inse det nedbrytande i att isolera en tonårspojke från sin bror och sin far. Till och med en psykolog. Om de nu inte utgör en fara
4 maj 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)