Karin tar sig an Ragnar

Kort tid efter Tores död intensifierar Karin sitt manipulativa inflytande över Ragnar. Hon vill att han ska bära skulden för Tores död vilket lindas in i plattityder om att han inte ska känna någon skuld - men det underliggande budskapet är att han ska se sig själv som katalysator för Tores agerande den sista dagen. Hon får psykologen på BUP att anamma det synsättet och lägga skuld på Ragnar de få gånger de ses. Ragnar är lurad till att träffa psykologen för att bearbeta sin brors död. Men det Henrik förmedlar är motsatsen till stöd.

Bort från livet. Den narcissistiska moderns väg mot totalt herravälde.

Ragnar och Stoffe tar hjälp av Fredrik, Tores bästa vän, när de i hans rum försöker övertyga Tore om att följa med till Kristianstad-dagarna. En bit att åka tåg men de kan alla vara tillsammans och de blir fler, han kommer inte bli lämnad ensam någon gång, det kan bli kul. Tore är till en början tveksam, men efter en stunds övertalning verkar Tore kanske kunna tänka sig att följa med. Vilket genombrott det skulle vara, när han nu knappt vågat sig utanför dörren på månader.

Narcissistisk mor söndrar mellan syskon. Gästinlägg av Ragnar

Karin jobbade ständigt på att fördärva relationen mellan mig och Tore. Hon ville också förstöra hans kontakt med pappa och det gemensamma umgänget för Tore med mig och pappa.

Jag ville hitta så många tillfällen som möjligt att kunna vara

Sorg, läkande och ondska.

Jag tycker inte om ordet “sorgearbete”, det låter som om jag kan ta itu med det, som om det var en process jag styr, vilket leder fram till ett förväntat resultat. Så har jag inte alls upplevt det. Sorgen gör sitt arbete med mig. Jag har

Jeremiader

Vilken tur att man kan iaktta sig själv, ställa sig vid sidan och få lite distans till sitt personliga drama. Att kunna garva åt sitt ömkliga patetiska liv. Det är svårt att ta sitt liv helt på allvar, det blir löjligt att försöka begripa meningen med allt. Som om det fanns ett syfte med hur det blev. Så bakvänt blir det om man tror man lever i en roman. Läser man en bok kan man fråga sig vad författaren vill ha sagt, men du är inte författaren till ditt eget liv. Vad än amerikanerna vill få dig att tro. Du har ingen att ställa frågan till. Vad var meningen med det här?

Hos mig

Han var alltid så glad när han var yngre.
Min pojke. Min älskade son. Hans armar om mig.
Jag skulle ge allt för att ha honom hos mig igen, om så bara för en kort stund. Lukta på honom, känna hans späda kropp nära, och det blonda hårburret kittlande i näsan. Kärleken är

Som att inte riktigt finnas till

När Ragnar berättar hur det var hemma hos Karin åren efter skilsmässan känns det ganska outhärdligt. Jag vill kunna lyssna när han delar med sig av hur det var, sådant han tittat och tänkt på under sina terapitimmar. Jag vill ge ett samlat och uppmärksamt intryck. Fast hans minnesbilder griper mitt hjärta och mina pojkars utsatthet smärtar mig. Men trots att skuldkänslor och sorg tumlar runt i mig vill jag vara det utrymme han kan tala till, en öppning, utan att mina känslor ska stå i vägen.

Det falska jaget

I flera år ljög Karin inför pojkarna om sitt sökande efter män på internet. Hon påstod att det inte hade funnits någon man efter skilsmässan från mig, att hon varken var intresserad av att träffa män eller alls letade efter någon. När Tore upptäckte att detta var lögnaktigt blev han skräckslagen; inte för att

Tabu

Ragnar ville jag skulle vara med på ett möte hos hans psykoterapeut. Trots att han beskrivit Karins destruktiva agerande verkade terapeuten ändå inte riktigt förstå. Det var som om hon ville hitta den rationella och logiska ledtråden som skulle förklara varför en moder skulle bete sig på det viset - som om hon inte begrep att det var en mycket