Narcissistisk mor söndrar mellan syskon. Gästinlägg av Ragnar

Karin jobbade ständigt på att fördärva relationen mellan mig och Tore. Hon ville också förstöra hans kontakt med pappa och det gemensamma umgänget för Tore med mig och pappa.

Jag ville hitta så många tillfällen som möjligt att kunna vara
med min lillebror. För jag kände en viss panik inför att finna tid att få vara med Tore, speciellt under det som kom till att bli hans sista år, då han aldrig gick i skolan och jämt var hemma, själv på sitt rum. Jag märkte tydligt att många av Tores fina sidor avtog mer och mer. Som hans sprudlande livsglädje och hans ödmjukhet, hans nyfikenhet och intresse för att prata om känslor och funderingar. Alla sådana delar av min yngre bror hade börjat tyna bort mer och mer, och det oroade mig fruktansvärt mycket.

Ungefär ett till ett och ett halvt år innan han dog, då gick det att umgås ibland. Men under hans  sista halvår fungerade det däremot nästan aldrig. Under hela det sista året spelade Tore nästan enbart datorspel. Så jag försökte ofta nå min lillebror den vägen, genom att spela tillsammans med honom. Han kunde sitta bredvid mig och hjälpa mig i ett spel som han själv brukade spela, ge mig tips och råd om hur jag skulle gå till väga för att klara olika uppdrag. Tidigare trivdes han mycket bra då, och tyckte det var kul att umgås. Då var jag väldigt glad över att få se min bror leva upp och öppna sig, och önskade var gång att den fina stunden skulle få vara längre.

Karin hade i flera år strävat mot att söndra mellan mig och min bror. Under vad som blev Tores sista år såg det oftast ut såhär; Karin kom in på Tores rum och påstod att jag störde honom och sa att det var Tores tur att sitta vid datorn. Men jag ville ju inte sitta och spela själv, jag ville göra det i sällskap med min lillebror. Karin kom in i rummet, tjatade och skällde på mig, om och om igen, med korta stunders mellanrum. Under dom tillfällena drog sig Tore undan från mig mer och mer. Han kunde sätta sig på sängen och läsa en pocketbok. Jag försökte få honom att komma och sätta sig bredvid mig igen. Han svarade då lite surt och kort att han ville spela själv. Jag försökte ändå få kontakt med Tore och frågade om saker i spelet. Men han blev bara mer sluten och ännu surare. Sedan började han ropa på Karin om att jag inte lät honom sitta vid datorn, och ville att hon skulle få ut mig därifrån. Det gjorde hon gladeligen, för hon ville inte att Tore och jag skulle umgås. Under hans sista halvår hade Tore lärt sig vad som förväntades av honom från Karin och då kunde jag ytterst sällan nå honom.

Varje gång kände jag mig uppgiven och frustrerad över att vår stund tillsammans återigen hade blivit förstörd. Det kändes även som jag hade blivit kränkt av henne. Jag ville så gärna kunna vara med min bror. Men varenda försök till umgänge blev motarbetat av Karin. Nu vet jag att det var outgrundligt kränkande mot både mig och min lillebror. Jag har förstått att det verkligen var Karins syfte att vara destruktiv och manipulerande.

Det var aldrig så att Karin kom in på rummet och kollade läget, eller frågade hur det gick, om det var bra med oss. Varje gång var det hon som skulle bestämma hur stämningen ”egentligen” såg ut. Karins avsikt var att skapa en negativ stämning i rummet, som inte fanns där innan, men som hon ansåg borde finnas där. Främst för att manipulera Tore till att se situationen som dålig. Hon skapade den situation hon önskade för att förstöra vår relation. Ofta gjorde hon så direkt när hon kom hem från jobbet. Jag minns hur jag tänkte då, när jag hörde ytterdörren öppnas och stängas, när hon gick upp för trappan; ”Nej, fan... inte redan! Jävla skit!  Nu kommer det inte alls vara så länge till jag kan vara kvar inne hos Tore.” Jag minns att i det ögonblicket så blev Tore direkt stel och vemodig. Det är så tragiskt när jag tänker tillbaka på det och minns hur det var.

Ju mer isolerad och depressiv Tore blev ju mer drog han sig även för att vara hos pappa, eller ens följa med mig dit. Jag uppmanade ständigt min bror att träffa pappa, få honom att vilja komma med över dit och äta, eller kolla på film. När jag gjorde det motarbetade Karin alltid mig, och hävdade att jag pressade Tore. Jag pressade honom inte alls, jag ville honom väl. Givetvis gjorde jag allt jag kunde för att få min lillebror att träffa vår pappa. För vår pappa är en godhjärtad människa, som älskar sina söner över allt annat.

Karin sa ofta saker som ”Tore är rädd för pappa, han tycker det är så bråkigt där och att pappa skriker mycket.” Varje gång hon kom med sådant förtal om pappa opponerade jag mig. För det var inte bråkigt hos pappa, dessutom var han inte högljudd och argsint. Men Karin blev bara sur och tvär när jag vände mig emot hennes påståenden.

Hon kunde ofta säga - ”Tore får välja själv hur han vill göra”. Vilket skitsnack det var...
Karin manipulerade Tore till att bli rädd för pappa genom pågående förtal och påminnelser om hetsiga situationer som inträffat för flera år sedan. Hon lät Tore sitta obegränsat mycket vid datorn och hämmade hans kontakt med vänner. Hon gav honom en falsk omsorg för att få honom följa hennes vilja genom att köpa massor med fryspizza och chips till honom.
Så Karins uttalanden om att Tore fick välja själv - det var ren lögn.

Jag kände mig enormt uppgiven och ledsen när jag nästan aldrig fick med min lillebror över till pappa. Då var jag också mycket ledsen för pappas skull. För jag visste hur svårt det måste vara för pappa, och hur mycket han saknade sin yngste son när han nästan aldrig fick träffa honom. Då kände jag mig synnerligen misslyckad som storebror.