3 maj 2012

Tabu


Ragnar ville jag skulle vara med på ett möte hos hans psykoterapeut. Trots att han beskrivit Karins destruktiva agerande verkade terapeuten ändå inte riktigt förstå. Det var som om hon ville hitta den rationella och logiska ledtråden som skulle förklara varför en moder skulle bete sig på det viset - som om hon inte begrep att det var en mycket
störd individ hon fått beskriven för sig.
Jag hade varnat honom för att använda termen narcissistisk. Kanske var det fel, men jag vet att  psykologiskt skolade vanligtvis kan väldigt lite om det och lever i myten om att det är ovanligt och - de skulle ändå lätt själva märka om de träffade på en så märklig person. Tror de. De har så fel.
Dessutom slår fackfolk oftast bakut om en lekman använder sådana begrepp.

Av normalbefolkningen är minst 6 procent narcissister.Det finns en överlappning för alla diagnoser inom de så kallade kluster B-störningarna; antisocial-, borderline-  histrionisk-, och narcissistisk-personlighetsstörning. I Sverige skulle det alltså vara upp emot en halv miljon personlighetsstörda narcissister och detta är lågt räknat. Det innebär att vi alla kan vara säkra på att det i bekantskapskretens finns minst en sådan individ. En terapeut kan vara övertygad om att de träffat offer för sådana personer. Den terapeut som inte kan identifiera dessa personer i sin omgivning och förstå när de träffar på ett offer borde inse att det är svårt att avslöja dem om man inte lärt sig det. Om de tror de aldrig träffat någon så vet de att de saknar den förmågan.

Sten Levander, professor och specialist i allmänpsykiatri och rättspsykiatri, menar att inga seriösa psykiatriska tidskrifter här tar in artiklar om narcissism. Det tycker han är alldeles utmärkt då han är misstänksam mot termen. Inte bara är det svårt att finna riktig information om narcissism på svenska, det mesta är förlegat  - som exempelvis uppgiften om att endast 1 procent av normalbefolkning skulle ha störningen som upprepas överallt på svenska sajter. Så ingen psykolog, terapeut eller journalist har brytt sig om de senaste 10-20 årens forskning och försökt popularisera/sprida den kunskapen till allmänheten, forskning som ställt en del tidigare antaganden på huvudet. Vidare är det ogörligt att lära sig om “dold” narcissism på svenska, åtminstone för mig. På engelska kallas det covert narcissism, closet narcissism, vulnerable narcissism eller hypersensitive narcissism. Detta är en undergrupp av narcissismstörning vanligast hos kvinnor.  Numer vet forskarna att narcissism knappast är så ovanligt hos kvinnor som hävdats förr, snarare var de äldre testen inte konstruerade för att hitta dom då de mätte fel saker.

Naturligtvis dröjde det innan jag fick Ragnar att gå till en seriös terapeut - han hade ju varit tre gånger hos stolpskottet Henrik som kränkte och tryckte till honom. Den psykoterapeut Ragnar kom till ett halvår senare var erfaren och kunnig. Efter att Ragnar varit ett par-tre gånger hos honom blev han varnad för att umgås med sin mor. Psykoterapeuten kände till störningen, han kunde lyssna på Ragnar och med egna ord beskriva dessa individer. Ragnar förstod vad han sa, kunde minnas och insåg vad han och Tore varit utsatta för. Jag tänker mig att det ska mycket till för att en psykoterapeut ska varna en ung man för sin mor efter några träffar, Fast jag tycker inte han gjorde något fel, inte alls. Det var oerhört viktigt att Ragnar förstod hur farlig hon var för honom.
Det gick fort framåt i terapin. Jag tror det blev för mycket för honom, för hemskt och överväldigande. Efter nio gånger såg Ragnar till att ha gjort slut på de pengar han hade för terapin, så han var tvungen att sluta. Sedan blev han allt sämre.

I höstas fick jag Ragnar till en annan psykoterapeut här i stan. Även om hon kanske inte har samma kunskap om narcissism så har hon varit bra för honom på många andra sätt. Mycket bra. Ändå upplevde Ragnar en frustration över att hon saknade förståelse vad han varit med om då Karin var obegriplig för henne. Så jag var med på ett möte för att Ragnar hoppades att jag bättre skulle kunna förklara.

Sten Levander sa också att psykologer eller psykiatriker knappt vill prata om narcissism eftersom man då måste definiera vad ondska är och det är ett värdeladdat begrepp de helst vill undvika. Som jag förstår honom anser han att det är en riktig attityd, fast jag kan ha missförstått. I vilket fall har han rätt, vi får lära oss att det inte finns onda människor och finns det nu det så är de som en James Bond-skurk, de vet själva att de är onda. Det är mest en myt, visst finns människor medvetna om sin egen ondska. Men de allra flesta onda människor anser sig inte vara onda, antingen tror de sig vara ungefär som vi andra eller också känner de sig som förmer och ser ner på andra och betraktar deras mänskliga egenskaper som svaghet.
Är det inte märkligt att vi får prata om snälla människor, det är helt accepterat? När vi känner att en persons medkänsla och omtanke genomsyrar allt de gör är det rimligt och självklart att se personen som snäll. Om en annan persons dominerande drivkrafter är maktspel, kontroll, manipulation, söndring och lögner, helt egostyrt, så får vi bara prata om onda handlingar, men inte om en ond person vilket torde vara en adekvat benämning. Är det inte märkligt?

Naturligtvis använder inte heller jag ordet narcissism inför Ragnars psykoterapeut, men jag försöker ändå beskriva hur Karin fungerar. Det är tydligt att terapeuten inte vill fatta. Hon vill prata framåt och om Ragnars och min relation. Så -  visst: då gör vi det. Men vi återkommer till ämnet Karin, men terapeuten är inte kapabel att förstå att Karin är precis som vi beskriver henne. Och det var nog fel av mig att säga att jag anser Karin lika skyldig till Tores död som om hon själv stuckit en kniv i honom - hon ryggar fysiskt i stolen - fast det är helt sant för mig. Det måste bero på min bitterhet, min och Ragnars ilska eller oförlösta känslor som färgar vår bild av Karin. Det måste vara vår version bara, endast relativ, det kan ju inte vara så att Karin är på det sättet i verkligheten. Eller hur hon nu tänker.
För det finns ju inga onda människor.

3 maj 2012

Tabu


Ragnar ville jag skulle vara med på ett möte hos hans psykoterapeut. Trots att han beskrivit Karins destruktiva agerande verkade terapeuten ändå inte riktigt förstå. Det var som om hon ville hitta den rationella och logiska ledtråden som skulle förklara varför en moder skulle bete sig på det viset - som om hon inte begrep att det var en mycket
störd individ hon fått beskriven för sig.
Jag hade varnat honom för att använda termen narcissistisk. Kanske var det fel, men jag vet att  psykologiskt skolade vanligtvis kan väldigt lite om det och lever i myten om att det är ovanligt och - de skulle ändå lätt själva märka om de träffade på en så märklig person. Tror de. De har så fel.
Dessutom slår fackfolk oftast bakut om en lekman använder sådana begrepp.

Av normalbefolkningen är minst 6 procent narcissister.Det finns en överlappning för alla diagnoser inom de så kallade kluster B-störningarna; antisocial-, borderline-  histrionisk-, och narcissistisk-personlighetsstörning. I Sverige skulle det alltså vara upp emot en halv miljon personlighetsstörda narcissister och detta är lågt räknat. Det innebär att vi alla kan vara säkra på att det i bekantskapskretens finns minst en sådan individ. En terapeut kan vara övertygad om att de träffat offer för sådana personer. Den terapeut som inte kan identifiera dessa personer i sin omgivning och förstå när de träffar på ett offer borde inse att det är svårt att avslöja dem om man inte lärt sig det. Om de tror de aldrig träffat någon så vet de att de saknar den förmågan.

Sten Levander, professor och specialist i allmänpsykiatri och rättspsykiatri, menar att inga seriösa psykiatriska tidskrifter här tar in artiklar om narcissism. Det tycker han är alldeles utmärkt då han är misstänksam mot termen. Inte bara är det svårt att finna riktig information om narcissism på svenska, det mesta är förlegat  - som exempelvis uppgiften om att endast 1 procent av normalbefolkning skulle ha störningen som upprepas överallt på svenska sajter. Så ingen psykolog, terapeut eller journalist har brytt sig om de senaste 10-20 årens forskning och försökt popularisera/sprida den kunskapen till allmänheten, forskning som ställt en del tidigare antaganden på huvudet. Vidare är det ogörligt att lära sig om “dold” narcissism på svenska, åtminstone för mig. På engelska kallas det covert narcissism, closet narcissism, vulnerable narcissism eller hypersensitive narcissism. Detta är en undergrupp av narcissismstörning vanligast hos kvinnor.  Numer vet forskarna att narcissism knappast är så ovanligt hos kvinnor som hävdats förr, snarare var de äldre testen inte konstruerade för att hitta dom då de mätte fel saker.

Naturligtvis dröjde det innan jag fick Ragnar att gå till en seriös terapeut - han hade ju varit tre gånger hos stolpskottet Henrik som kränkte och tryckte till honom. Den psykoterapeut Ragnar kom till ett halvår senare var erfaren och kunnig. Efter att Ragnar varit ett par-tre gånger hos honom blev han varnad för att umgås med sin mor. Psykoterapeuten kände till störningen, han kunde lyssna på Ragnar och med egna ord beskriva dessa individer. Ragnar förstod vad han sa, kunde minnas och insåg vad han och Tore varit utsatta för. Jag tänker mig att det ska mycket till för att en psykoterapeut ska varna en ung man för sin mor efter några träffar, Fast jag tycker inte han gjorde något fel, inte alls. Det var oerhört viktigt att Ragnar förstod hur farlig hon var för honom.
Det gick fort framåt i terapin. Jag tror det blev för mycket för honom, för hemskt och överväldigande. Efter nio gånger såg Ragnar till att ha gjort slut på de pengar han hade för terapin, så han var tvungen att sluta. Sedan blev han allt sämre.

I höstas fick jag Ragnar till en annan psykoterapeut här i stan. Även om hon kanske inte har samma kunskap om narcissism så har hon varit bra för honom på många andra sätt. Mycket bra. Ändå upplevde Ragnar en frustration över att hon saknade förståelse vad han varit med om då Karin var obegriplig för henne. Så jag var med på ett möte för att Ragnar hoppades att jag bättre skulle kunna förklara.

Sten Levander sa också att psykologer eller psykiatriker knappt vill prata om narcissism eftersom man då måste definiera vad ondska är och det är ett värdeladdat begrepp de helst vill undvika. Som jag förstår honom anser han att det är en riktig attityd, fast jag kan ha missförstått. I vilket fall har han rätt, vi får lära oss att det inte finns onda människor och finns det nu det så är de som en James Bond-skurk, de vet själva att de är onda. Det är mest en myt, visst finns människor medvetna om sin egen ondska. Men de allra flesta onda människor anser sig inte vara onda, antingen tror de sig vara ungefär som vi andra eller också känner de sig som förmer och ser ner på andra och betraktar deras mänskliga egenskaper som svaghet.
Är det inte märkligt att vi får prata om snälla människor, det är helt accepterat? När vi känner att en persons medkänsla och omtanke genomsyrar allt de gör är det rimligt och självklart att se personen som snäll. Om en annan persons dominerande drivkrafter är maktspel, kontroll, manipulation, söndring och lögner, helt egostyrt, så får vi bara prata om onda handlingar, men inte om en ond person vilket torde vara en adekvat benämning. Är det inte märkligt?

Naturligtvis använder inte heller jag ordet narcissism inför Ragnars psykoterapeut, men jag försöker ändå beskriva hur Karin fungerar. Det är tydligt att terapeuten inte vill fatta. Hon vill prata framåt och om Ragnars och min relation. Så -  visst: då gör vi det. Men vi återkommer till ämnet Karin, men terapeuten är inte kapabel att förstå att Karin är precis som vi beskriver henne. Och det var nog fel av mig att säga att jag anser Karin lika skyldig till Tores död som om hon själv stuckit en kniv i honom - hon ryggar fysiskt i stolen - fast det är helt sant för mig. Det måste bero på min bitterhet, min och Ragnars ilska eller oförlösta känslor som färgar vår bild av Karin. Det måste vara vår version bara, endast relativ, det kan ju inte vara så att Karin är på det sättet i verkligheten. Eller hur hon nu tänker.
För det finns ju inga onda människor.