Henrik Sedvall. del 3.

Mer än ett halvår innan min yngste son tog sitt liv fick jag prata med Henrik i telefon. Jag sa att han inte hade någon möjlighet att förstå sig på Tore och hans situation utan att ta med Karin i bilden. Hon gjorde honom svag och försökte varken nå honom, stötta honom eller lyssna. Det borde väl inte vara så
svårt att förstå att Tore, när han konstant blir “skyddad” från livet, till slut blir övertygad om sin egen oförmåga att möta det, tyckte jag. När Tore dessutom, som Ragnar, fått lära sig av Karin att varje misstag var ett misslyckande och aldrig skulle erkännas så blir det ogörligt att lära sig av erfarenheter. Det är också att vända sig från livet, det minskar livslusten, eftersom livet är konstanta misslyckanden som man lär sig av. Så är det i alla fall tänkt.

Redan som helt unga blev de uppmanade att i konflikter med andra jämnåriga i det längsta låtsas som ingenting - så kanske missämjan till slut gick över, och om det behövdes - ljuga och helt förneka att de själva gjort något fel. Möjligheten att vara ärlig och kunna klara upp något fanns överhuvudtaget inte, man skulle aldrig behöva stå för något. Detta sätt att alltid slå ifrån sig ansvar och desperat undvika känslor av skuld och ånger har hon levt efter själv och förmedlade som livsvisdom till sina söner. Att det försvårar ens utveckling och nära relationer med andra var inget problem för henne själv - det var ju inget hon var intresserad av - men att träna upp det tänkesättet hos unga pojkar är givetvis förödande. Det bidrar till att man blir svag och skapar bräckliga distanserade relationer.
Hur jag än formulerade mig till Henrik verkade han inte förstå vad jag pratade om. När jag efter Tores död kan läsa journalanteckningarna beskrivs detta samtal helt kort. Jag är då en auktoritär fadersgestalt som tyckte Tore bara skulle ta sig i kragen så skulle allt bli bra. Det var precis som Karin ville att han skulle tolka mig. Med andra ord var Henrik redan värvad till hennes förvrängda version och utan förmåga att ifrågasätta sina förutfattade föreställningar. Tror inte du att om det varit en psykolog som kunnat lyssna på båda föräldrarna och tänka självständigt att Tore kunnat vara vid liv idag? Det är jag övertygad om.

Jag kan inte exakt veta vad Karin sagt som fick Henrik att helt bortse från mig som vårdnadshavare och utesluta mig från min sons behandling - fast jag kan nog gissa - det mesta hon sagt censurerade förstås Henrik från journalen. Deras omfattande e-post fick jag aldrig ta del av. Inför mig låtsades Karin under den tid Tore gick till Henrik på BUP som att hon hade lika svårt att få kontakt med Henrik som jag hade, hur lögnaktigt detta var fick jag klart för mig först efter de fått Tore död. De talades egentligen vid jämnt och ständigt. Samtidigt kan det på sätt och vis kvitta vilka lögner som hon serverade honom, jag vet att hon inte drar sig det minsta för att ljuga för att få som hon vill. Herregud, hon ljög ju till och med för prästen som skulle ha begravningsgudstjänsten.

Det obegripliga tycker jag är att en enkel psykolog kan få ha dessa otroliga befogenheter. När fick de det? Är det en extra bonus vid examen från psykologlinjen? Ni behöver inte längre bry er om vilka som är vårdnadshavare, välj godtyckligt vem ni vill tro på vid konflikter och bortse från vad den andre säger. Om det går åt skogen och ungen dör så censurera lite i journalen, ingen kan sätta fast er ändå, det är skyddad verkstad på BUP. Ni behöver aldrig motivera er för den förälder ni väljer bort, vare sig före eller efter barnets död. Inga domstolsbeslut behövs alls, ni kan göra precis som ni vill och sedan går det bra att tillämpa sekretess på allt som visar hur ni gjorde bort er. Sådana fantastiska befogenheter är värda att fira.
Fast jag tror inte det är så genomtänkt av staten och dess myndigheter att ge psykologer den makten, de inser nog inte riktigt vad de gjort. Eller så är det helt avsiktligt.
Vi var båda vårdnadshavare men Henrik Sedvall i Kristianstad väljer ut Karin allena som sanningsägare och fullständigt struntar i mig och Ragnar och vad vi skulle kunnat bidra med. Det borde i lag vara förbjudet att göra på det viset.

Karin har efter Tores död skrutit flera gånger om hur hon lyckades isolera Tore från mig och Ragnar, så hon är helt klart medveten om hur hon gick till väga. Till Henrik presenterade hon däremot bilden av att distanseringen från oss och hans isolering var Tores egna beslut. Hur hon genom sin ihållande manipulation fick honom till det lämnade hon givetvis därhän.

Det är klart jag hatar karln. Så jävla lättlurad, dum och inkompetent. Att han fortfarande, drygt två och ett halvt år efter Tores död, döljer omständigheter kring min sons död är en fortgående kränkning. Varje dag, varje månad och år ska jag påminnas om att Henrik anser sig förmer än mig som far. Henriks behov av att skydda sig själv ska uppenbarligen vara märkvärdigare och större än min rätt att få veta. Det tycker jag visar på en man utan vare sig heder, samvete eller ansvarskänsla. För att inte tala om hur han också kränkte min äldste son.
Hur skulle jag kunna låta bli att hata honom?