I april 2010 får jag journalanteckningarna från BUP och upprörs av censureringarna, fyra blaffor av svart tusch. Både psykolog Henrik och enhetschef Linda vill ge sken av att det handlar om att skydda tredje part och egentligen inte
är relevant. Det är en uppenbar lögn.
Var det inte relevant skulle det inte ha varit med, och berörde det tredje part förklarar det inte mängden överstruken text. Det räcker då att stryka över ett namn eller en kort mening, detta är något helt annat med hela textstycken dolda.
Eftersom de svarta strykningarna återfinns där omständigheter runt Tore beskrivs och psykologens tankar, och inte Tores utsagor, blir det tydligt att det är Karins verklighetsförvrängning som döljs. Allt som Karin sagt är givetvis högst relevant när nu Henrik gav henne monopol på verklighetsbeskrivningen. Så att se Karin som en ovidkommande tredje part blir befängt.
Vid Lex-Maria utredningen får Socialstyrelsen ta del av den omfattande e-post brevväxlingen mellan Henrik och Karin, vilket fortfarande måste hemlighållas för mig.
Enhetschef Linda på BUP frågar mig vid ett samtal om det kanske inte hade känts bättre om överstrykningarna varit gjorda med Tippex, istället för med svart tuschpenna. För det är så de brukar göra och då framgår inte omfattningen av det som döljs. Det är sjukt, hon är nog imbecill, detta innebär att många som får ut journalanteckningar från sitt barns behandling aldrig får veta att det gjorts censureringar eller vilken mängd som dolts för dom. Det blir en vit ruta som det ändå blir på flera ställen vid utskriften. Att en sådan förljugenhet är eftersträvansvärd inom psykiatrin är tydligt när jag anmäler detta till PO Sjöblom, chef för psykiatri Skåne. Han har inga invändningar så jag antar att det är det vedertagna inom hela verksamheten.
Dessutom säger Linda att "-Vi skulle gjort detsamma för dig". Det är ett fult påhopp som helt saknar grund. Har jag en minderårig son som behandlas inom sjukvård eller psykvård, där journal förs med uppgifter om omständigheter och behandlingens förlopp, så kan det inte finnas något som jag skulle tycka var rimligt att hemlighålla. Jag har inte sedan skilsmässan försökt få mina pojkar att dölja något för Karin. Aldrig har jag begärt att de ska ljuga för henne för min skull. Det anser jag skulle vara en form av övergrepp. Dessutom har Karin klart för sig att jag kan se rakt igenom henne och vet hur hon fungerar, det är ett av skälen till att hon avskyr mig. För mig är det otänkbart att jag skulle vilja hemlighålla delar av journalen gentemot den person jag delar vårdnadsansvaret med, oavsett hur relationen ser ut i övrigt.
Oförskämt att påstå att jag skulle finna det önskvärt att få vad jag sagt censurerat från journalanteckningar, hur i helvete kan en enhetschef tycka det är etiskt försvarbart att en moder ska slippa stå för det hon sagt, när psykologen trodde på det och som konsekvens därav helt tog avstånd från mig och Tores bror? Han lät sig luras och ledde Tore mot sin död genom att blint tro på modern. Då blir det oerhört viktigt att censurera bort det, fast det i ett öppet samhälle borde vara tvärtom.
Att närma sig sanningen bör vara det som eftersträvas. Det är det enda som är läkande. Sanning och öppenhet är de medel varmed ondska kan bekämpas. Men BUP har andra värderingar och följer en lång tradition av hemlighållande inom psykiatrin. Och Henrik Sedvall anser sig ha rätt att kränka bandet mellan far och son genom att följa Karins strategi av lögner och hemlighetsmakeri. Han anser sig ha status som halvgud genom yrkestiteln. De rättigheter man upplever sig ha som narcissist och den renhet man vet man besitter genom att aldrig ha fel gör att det inte finns några etiska gränser för vad man kan tillåta sig.
Tror han att han skyddar Karin genom sitt agerande så saknar han förståelse för den smärta jag lever med. Fast till stor del är det troligtvis för att skydda sig själv.
I vilket fall fortsätter Henrik att efter Tores död sätta sin lojalitet mot Karin högre än att omständigheterna kring Tores behandling avslöjas. I utredningen är beskrivningen av Tores sista dag ett falsarium dikterat av modern. Borde Henrik inte istället stå på Tores sida ? Vara en företrädare för sanning och öppenhet. Var det inte det som var hans skyldighet. Det svinet. Det är skamligt. Fast skämmas har han nog inte samvete till.
Han borde absolut inte ha kommit till Tores begravning.
Tore Abelin 9 juni 1993 - 19 augusti 2009
24 januari 2016
Censurering del 3.
I april 2010 får jag journalanteckningarna från BUP och upprörs av censureringarna, fyra blaffor av svart tusch. Både psykolog Henrik och enhetschef Linda vill ge sken av att det handlar om att skydda tredje part och egentligen inte
är relevant. Det är en uppenbar lögn.
Var det inte relevant skulle det inte ha varit med, och berörde det tredje part förklarar det inte mängden överstruken text. Det räcker då att stryka över ett namn eller en kort mening, detta är något helt annat med hela textstycken dolda.
Eftersom de svarta strykningarna återfinns där omständigheter runt Tore beskrivs och psykologens tankar, och inte Tores utsagor, blir det tydligt att det är Karins verklighetsförvrängning som döljs. Allt som Karin sagt är givetvis högst relevant när nu Henrik gav henne monopol på verklighetsbeskrivningen. Så att se Karin som en ovidkommande tredje part blir befängt.
Vid Lex-Maria utredningen får Socialstyrelsen ta del av den omfattande e-post brevväxlingen mellan Henrik och Karin, vilket fortfarande måste hemlighållas för mig.
Enhetschef Linda på BUP frågar mig vid ett samtal om det kanske inte hade känts bättre om överstrykningarna varit gjorda med Tippex, istället för med svart tuschpenna. För det är så de brukar göra och då framgår inte omfattningen av det som döljs. Det är sjukt, hon är nog imbecill, detta innebär att många som får ut journalanteckningar från sitt barns behandling aldrig får veta att det gjorts censureringar eller vilken mängd som dolts för dom. Det blir en vit ruta som det ändå blir på flera ställen vid utskriften. Att en sådan förljugenhet är eftersträvansvärd inom psykiatrin är tydligt när jag anmäler detta till PO Sjöblom, chef för psykiatri Skåne. Han har inga invändningar så jag antar att det är det vedertagna inom hela verksamheten.
Dessutom säger Linda att "-Vi skulle gjort detsamma för dig". Det är ett fult påhopp som helt saknar grund. Har jag en minderårig son som behandlas inom sjukvård eller psykvård, där journal förs med uppgifter om omständigheter och behandlingens förlopp, så kan det inte finnas något som jag skulle tycka var rimligt att hemlighålla. Jag har inte sedan skilsmässan försökt få mina pojkar att dölja något för Karin. Aldrig har jag begärt att de ska ljuga för henne för min skull. Det anser jag skulle vara en form av övergrepp. Dessutom har Karin klart för sig att jag kan se rakt igenom henne och vet hur hon fungerar, det är ett av skälen till att hon avskyr mig. För mig är det otänkbart att jag skulle vilja hemlighålla delar av journalen gentemot den person jag delar vårdnadsansvaret med, oavsett hur relationen ser ut i övrigt.
Oförskämt att påstå att jag skulle finna det önskvärt att få vad jag sagt censurerat från journalanteckningar, hur i helvete kan en enhetschef tycka det är etiskt försvarbart att en moder ska slippa stå för det hon sagt, när psykologen trodde på det och som konsekvens därav helt tog avstånd från mig och Tores bror? Han lät sig luras och ledde Tore mot sin död genom att blint tro på modern. Då blir det oerhört viktigt att censurera bort det, fast det i ett öppet samhälle borde vara tvärtom.
Att närma sig sanningen bör vara det som eftersträvas. Det är det enda som är läkande. Sanning och öppenhet är de medel varmed ondska kan bekämpas. Men BUP har andra värderingar och följer en lång tradition av hemlighållande inom psykiatrin. Och Henrik Sedvall anser sig ha rätt att kränka bandet mellan far och son genom att följa Karins strategi av lögner och hemlighetsmakeri. Han anser sig ha status som halvgud genom yrkestiteln. De rättigheter man upplever sig ha som narcissist och den renhet man vet man besitter genom att aldrig ha fel gör att det inte finns några etiska gränser för vad man kan tillåta sig.
Tror han att han skyddar Karin genom sitt agerande så saknar han förståelse för den smärta jag lever med. Fast till stor del är det troligtvis för att skydda sig själv.
I vilket fall fortsätter Henrik att efter Tores död sätta sin lojalitet mot Karin högre än att omständigheterna kring Tores behandling avslöjas. I utredningen är beskrivningen av Tores sista dag ett falsarium dikterat av modern. Borde Henrik inte istället stå på Tores sida ? Vara en företrädare för sanning och öppenhet. Var det inte det som var hans skyldighet. Det svinet. Det är skamligt. Fast skämmas har han nog inte samvete till.
Han borde absolut inte ha kommit till Tores begravning.
är relevant. Det är en uppenbar lögn.
Var det inte relevant skulle det inte ha varit med, och berörde det tredje part förklarar det inte mängden överstruken text. Det räcker då att stryka över ett namn eller en kort mening, detta är något helt annat med hela textstycken dolda.
Eftersom de svarta strykningarna återfinns där omständigheter runt Tore beskrivs och psykologens tankar, och inte Tores utsagor, blir det tydligt att det är Karins verklighetsförvrängning som döljs. Allt som Karin sagt är givetvis högst relevant när nu Henrik gav henne monopol på verklighetsbeskrivningen. Så att se Karin som en ovidkommande tredje part blir befängt.
Vid Lex-Maria utredningen får Socialstyrelsen ta del av den omfattande e-post brevväxlingen mellan Henrik och Karin, vilket fortfarande måste hemlighållas för mig.
Enhetschef Linda på BUP frågar mig vid ett samtal om det kanske inte hade känts bättre om överstrykningarna varit gjorda med Tippex, istället för med svart tuschpenna. För det är så de brukar göra och då framgår inte omfattningen av det som döljs. Det är sjukt, hon är nog imbecill, detta innebär att många som får ut journalanteckningar från sitt barns behandling aldrig får veta att det gjorts censureringar eller vilken mängd som dolts för dom. Det blir en vit ruta som det ändå blir på flera ställen vid utskriften. Att en sådan förljugenhet är eftersträvansvärd inom psykiatrin är tydligt när jag anmäler detta till PO Sjöblom, chef för psykiatri Skåne. Han har inga invändningar så jag antar att det är det vedertagna inom hela verksamheten.
Dessutom säger Linda att "-Vi skulle gjort detsamma för dig". Det är ett fult påhopp som helt saknar grund. Har jag en minderårig son som behandlas inom sjukvård eller psykvård, där journal förs med uppgifter om omständigheter och behandlingens förlopp, så kan det inte finnas något som jag skulle tycka var rimligt att hemlighålla. Jag har inte sedan skilsmässan försökt få mina pojkar att dölja något för Karin. Aldrig har jag begärt att de ska ljuga för henne för min skull. Det anser jag skulle vara en form av övergrepp. Dessutom har Karin klart för sig att jag kan se rakt igenom henne och vet hur hon fungerar, det är ett av skälen till att hon avskyr mig. För mig är det otänkbart att jag skulle vilja hemlighålla delar av journalen gentemot den person jag delar vårdnadsansvaret med, oavsett hur relationen ser ut i övrigt.
Oförskämt att påstå att jag skulle finna det önskvärt att få vad jag sagt censurerat från journalanteckningar, hur i helvete kan en enhetschef tycka det är etiskt försvarbart att en moder ska slippa stå för det hon sagt, när psykologen trodde på det och som konsekvens därav helt tog avstånd från mig och Tores bror? Han lät sig luras och ledde Tore mot sin död genom att blint tro på modern. Då blir det oerhört viktigt att censurera bort det, fast det i ett öppet samhälle borde vara tvärtom.
Att närma sig sanningen bör vara det som eftersträvas. Det är det enda som är läkande. Sanning och öppenhet är de medel varmed ondska kan bekämpas. Men BUP har andra värderingar och följer en lång tradition av hemlighållande inom psykiatrin. Och Henrik Sedvall anser sig ha rätt att kränka bandet mellan far och son genom att följa Karins strategi av lögner och hemlighetsmakeri. Han anser sig ha status som halvgud genom yrkestiteln. De rättigheter man upplever sig ha som narcissist och den renhet man vet man besitter genom att aldrig ha fel gör att det inte finns några etiska gränser för vad man kan tillåta sig.
Tror han att han skyddar Karin genom sitt agerande så saknar han förståelse för den smärta jag lever med. Fast till stor del är det troligtvis för att skydda sig själv.
I vilket fall fortsätter Henrik att efter Tores död sätta sin lojalitet mot Karin högre än att omständigheterna kring Tores behandling avslöjas. I utredningen är beskrivningen av Tores sista dag ett falsarium dikterat av modern. Borde Henrik inte istället stå på Tores sida ? Vara en företrädare för sanning och öppenhet. Var det inte det som var hans skyldighet. Det svinet. Det är skamligt. Fast skämmas har han nog inte samvete till.
Han borde absolut inte ha kommit till Tores begravning.
