Inför begravningen.

Den präst som skulle hålla Tores begravningsgudstjänst satte upp en tid för ett möte med oss båda föräldrar. Karin hade fått prästen rekommenderad av sin morbror och varit i kontakt med honom, hon var den som gjorde tidsöverenskommelsen. Till mig säger hon att hon inte än bestämt sig om han som ska få ansvaret, vidare säger Karin att det inte är någon mening att jag följer med eftersom det
endast är en första träff och inget är klart än. Det vill jag inte gärna gå med på, men hon är ihärdig och menar att det ju bara är dumt eftersom det kanske inte alls blir han och inget av vikt ska bestämmas.
Till slut lät jag mig luras.
På mötet med prästen lägger Karin fram alla sina önskemål om hur ceremonin ska gå till, är förberedd med en uppsättning foton av Tore, en berättelse om Tores historia bakåt fram till hans död. Och hon säger till prästen att jag inte kunde komma.
När prästen senare ringer mig för att samtala om Tore får han klart för sig hur Karin lurat honom. Han får naturligtvis reda på att jag aldrig skulle utebli från ett möte där min sons begravning planeras i detalj. Milt uttryckt blir han helt paff, han hade aldrig varit med om något liknande. När vi börjar prata om Tore visar det sig att Karin ljugit om stora delar av Tores sista år. Det är inga småsaker man kan ha olika åsikter om, utan stora delar av de faktiska omständigheterna som ledde fram till tragedin.
Jag börjar förstå varför det var viktigt för Karin att utestänga mig från mötet. Prästen i sin tur blir faktiskt ganska upprörd och vi pratar ett tag till. Givetvis undviker jag att prata illa om Karin, det är sällan någon tror mig, men prästen verkar inse lite om vad Karin är för slags människa, och det endast genom att lyssna på de sanningar jag sa.

Jag är oerhört glad att det blev den prästen som höll gudstjänsten, berättar mer om det senare.