Meningen med livet. Del 1.

Vill du veta meningen med livet? Är du verkligen säker, helt säker? Tänk om meningen med livet inte alls är den du hoppas på eller förväntar dig. Det kanske visar sig att du inte alls lever som du borde, fast du är nöjd med tillvaron. Du trodde att meningen med livet var att
ha kul och du lever efter det, eller att vara snäll och hjälpa andra, eller utbilda dig och få just det där jobbet du alltid velat ha, eller bara uppleva adrenalin-kickar året runt, och så får du plötsligt veta att du har haft fel hela tiden. Fast så kan det väl ändå inte vara. Finns det en mening med livet som gäller oss alla, oavsett vad just du tycker?

Anser du att meningen med livet är en filosofisk fråga i den högre skolan, fjärran från din vardag, en icke-fråga utan intresse, då är det kanske bara att gratulera. Du har då ännu inte tvingats tänka efter och undersöka saken. Vanligen frågar vi oss inte vad meningen är med att vi finns till, inte när allt rullar på och vi finner glädje och tillfredställelse i tillvaron. Det är först vid en kris av något slag som frågan uppkommer. Om du endast är lite missnöjd med livet kan du föreslås fundera över nya mål för att skapa mening i nuet, men det är en helt annan sak om du skadats svårt under uppväxten, upplevt ohanterliga trauman i vuxen ålder eller plötsligt är djupt deprimerad utan att du vet hur det gick till. Blir du hårt prövad kan upplevelsen av livets mening vara nära helt utraderad för dig, och ditt desperata skrik efter mening blir en fråga om liv eller död. Det är ett monumentalt svek att ungdomar och vuxna i sin kontakt med psykologer och psykiatriker blir bemötta som om frågan om livets mening är alltför stor att handskas med, som om det var en filosofisk pseudofråga långt bortom terapeutens kompetens.

En sak är säker, uttrycker klienten en upplevelse av meningslöshet i sitt liv är det inte en utläggning om filosofiska teorier som efterfrågas, och formulerar klienten öppet suicidala tankar är givetvis frågan om livets mening helt avgörande i de fortsatta samtalen. En upplevelse av meningslöshet, eller ett direkt ifrågasättande av meningen med sitt eget liv, härleds alltid ur personliga dilemman och bör tas på största allvar. Personen har ett skadat jag som har svårt uthärda sin verklighet och inte förmår att förankra sig i livet på egen hand. För frågan är alltid personlig, inte allmän-teoretisk eller esoterisk, eftersom livets mening är personlig. Du är meningen med ditt liv, och ditt liv ges mening genom att leva det.  

Den som på djupet upplever livet som meningslöst har upptäckt en sanning, en del av den åtminstone. Livet är i sig meningslöst. Det finns ingen mening med livet som gäller alla. Men det är inget skäl att ta livet av sig. Det finns inget sorgligt eller tragiskt med att livet i sig saknar mening. Fast om du är uppgiven och hopplösheten lägrat sig i varje del av din kropp vet du att du förlorat något. Vad du än har drabbats av så tycks det ha ställt sig i vägen för livet. Det liv du tidigare upplevde som meningsfullt är borta och kan aldrig komma åter. Så känns det åtminstone. Ofta är det också sant.

Du kan inte hitta en mening i livet utifrån ett moraliskt eller andligt resonemang som påstås gälla även alla andra, det är dömt att misslyckas. Inte heller finns det levnadsregler att rätta sig efter, inga påbud du enkelt kan följa som gäller alla människor. Föreställningen att meningen med livet kan ges som ett enkelt recept som gäller dig och alla andra under ett helt liv är absurd. Som en blomma eller ett träd är ditt livs mening att vara just du, den du är. Frågan om livets mening blir något du måste svara på själv. Är man uppgiven kan det vara ogörligt att sätta upp mål och planera, om man inte får stöd till att förstå och hitta sin personliga drivkraft. Överhuvudtaget går det inte hitta något utanför dig själv som ger mening i livet, inte förrän du begriper vad som vägleder dig i dina val. Om du inte inser att du har att utgå från dig själv och det som just du värderar, kan andras välmenta råd förvirra och till och med förvärra upplevelsen av din verklighet. Speciellt om du träffar de där som tror du kan få kraft genom hopp, flyktiga fantasier om förändrade omständigheter, vilket endast bekräftar bilden av dig själv som offer för det du inte kan påverka. Har du inte gjort klart för dig varför just du finns till så förstärks bara kasten mellan uppgivenhet och hopp, vilket är livsfarligt.

Se barnet som leker. Barnet som nyfiket utforskar världen, knyter an till människor i sin närhet och med glädje, och alla andra känslor, oförväget fortsätter sin väg framåt. Vilken otrolig livskraft det finns där. Förstå de ofantliga svek, besvikelser och motgångar som krävs för att döda den naturliga upplevelsen av mening i sitt liv. Vad behöver hända för att åter bli detta barn som engagerar sig, vad krävs för att återfå livslust med ett öppet sinne?

Du ger ditt liv mening när du lever efter de värden du håller högt. De mål du har utanför dig själv är manifestationer av dina inre värderingar, och det är utifrån dessa värden du upplever meningsfullhet. Med andra ord kan du behöva granska dig själv för att hitta dessa värden när du hamnat i en situation där känslan av mening har försvunnit. Det kräver en ärlig närvaro för sin egen sanning och många är de som behöver stöd i detta, i synnerhet om de är unga. Det lilla barnet kan sägas leva sitt livs mening naturligt när det följer värden som exempelvis nyfikenhet, glädje, envishet och kreativitet. Med det menar jag inte att det just är dessa värden du ska välja, eller att de skulle vara de enda vad gäller ett barn. Jag kunde lika gärna hålla fram andra värden som medkänsla, förtroende och kärlek. Vad jag vill illustrera är bara att barnet givetvis inte behöver fundera vilka värden det lever efter, men att leva och agera efter sina värden är det som ger ens liv meningen. Som vuxen, eller som helt ung, kan livet ha komplicerats så långt att du drar dig undan livet och när man då inte lever efter sin inre sanning och det man värdesätter upplevs livet som utan mening. Känslan av mening uppstår inte förrän du på ett eller annat sätt tagit ställning och agerar, du är lurad om du tror känslan kan eller måste finnas innan du lever livet enligt egna värderingar. Det är en omöjlighet. Meningen med livet är ingen present du får, inget du kan vänta på ska uppenbara sig när allt är tungt.  Du kan vara tvungen att medvetet ta reda på vilka värden du själv tillmäter störst betydelse, och det är inget du behöver hitta på, utan snarare upptäcka. Kanske ser du, när du lär känna dig själv, att ärlighet, spänning och mod varit ledstjärnor i ditt liv innan det där hände som fick dig att ge upp allting. Här finns inget rätt eller fel, det är vad som är sant för dig som är av vikt. Värden som makt, hämnd och heder kan också hjälpa dig igenom svårigheter, även om du i långa loppet förstås kan behöva fler för att må bra.

Ett varningens ord; hopp är inget potent värde. Hopp uppstår för det mesta som en bieffekt av att ha tagit ställning för något värde som är viktigt för en, men är i sig inget värde som ger styrka. En aspekt av begreppet hopp är tillit och förströstan, och för vissa är det en sanning som stärker. Men mestadels är hopp endast lättslocknade irrbloss av fantasier om förändringar personen själv inte tror kan infrias. Den person som är suicidal, eller på annat sätt mår väldigt dåligt, ser sig snarare pressad till att förneka sin verklighet om uppmaningar att hoppas är det enda som erbjuds. Långt mer effektivt är att hitta de värden den individen har naturligt i sig och som verkligen kan ge drivkraft. Det kan exempelvis vara nyfikenhet, omtanke eller lojalitet. Kan en terapeut verkligen lyssna på sin klient visar sig i berättelsen de värden som ligger närmast hjärtat och som kvävts genom brutala omständigheter. På det sättet kan personen ”väckas” genom att till exempel bli nyfiken på hurdant livet kan bli - nu ser det jävligt ut men det kan knappast bli värre - vem behöver jag vara för att ta mig igenom detta? För en annan person kan ansvar, omsorg eller mod vara värden som överbryggar och motiverar genom svårigheter. Att få en hundvalp att ta hand om, att stå för sitt ord, bry sig om andras sorg om man försvinner eller se eget lidande som en del i egen utveckling. Får klienten kontakt med inre värderingar, vilka de än är, blir de till en pyrande kraftkälla som kan flamma starkare ju mer klienten följer och lever efter dem.

Fortsättning följer…